Men våra statliga myndigheter och bolag kan man väl lita på?

I början av 2000-talet gjordes stora avslöjande kring det svenska Systembolaget. Det visa sig att mutor var ett vanligt förekommande lobbyverktyg hos de stora vin- och spritleverantörerna. Ingen normalbegåvad dödlig blev förvånad över att det hade förekommit mutor i det insynsskyddade statliga spritmonopolet, men proportionerna förskräckte. Många misstänkte nog att detta bara var början på avslöjanden i statliga bolag och myndigheter. Av någon konstig anledning fortsatte inte granskningen. Bland annat slapp läkemedelsbranschen (Apoteket, läkarkåren, tillverkare, Läkemedelsverket med flera) en behövlig analys. Efter egen minigranskring och lite rundringning till journalistkollegor visa det sig att man var medveten om hur illa det är i läkemedelsbranschen. Man var samtidigt ännu mer medvetna om att en granskning där skulle medföra att trovärdigheten för det svenska systemet skulle rasa samman.

SVT:s program Plus, Striptease med flera är väldigt nyttiga konsument- och samhällsgranskare. Men vem granska SVT?

Melodifestivalen är ett bra exempel. Christer björkman och hans kompisar Bobby Ljungen, Kempe och Pling använder sig av de lyckta dörrarna till SVT för att utnyttja statens resurser till att göra sig en rejäl hacka. Björkman har ju skivkontrakt hos bobby, och bobby fixar artisterna till melodifestivalen. De har lurat svenska låtskrivare och musiker på semesterkassan i åratal utan att en enda människa vågar säga något. Är inte det konstigt?